Ja idag för exakt 8 år sedan var den värsta dagen i mitt liv,min älskade ovevove fick somna :-(
Saknar honom fortfarande han var verkligen min allra bästa vän o så himla go o jag önskar han bara inte hade varit så rädd:-(. Hur många gånger jag ifrågasatt mig själv om jag gjorde rätt,det vet jag inte o kommer nog ifrågasätta det resten av livet men kommer till samma svar,det fanns ingen annan utväg.
Det är en stor sorg att låta en till synes frisk hund somna,men så som han mådde i psyket var inte lätt,han var världens godaste o pussigaste med familjen o vi hade fått honom att må bra faktiskt o inte vara så rädd o sen gjorde vi det så fel,lät honom tillbringa en natt på pensionat. Jag lämnade tydliga instruktioner rädd hund som är mycket snäll men inte klarar konfrontationer med andra själv. Promenera ensam eller med äldre tikar o absolut ingen lek med andra okända hundar. Det var inga problem alls utan han skulle gå skogspromenad med tikar sa de och hävdade det när vi hämtade honom,men jag tror inte på det....
Hem kom jag med en skrämd hund i chock, tuggade fragda o darrade när vi skulle promenera. Efter 3 veckor var han fortfarande lika rädd hela tiden gjorde utfall mot allt o kunde inte koncentrera sig på något,han var helt trasig o jag med :-(.
Hade försökt få pensionatet att berätta vad som hänt så jag visste vad jag skulle göra men de hävdade att inget konstigt hänt.
Jag bröt ihop fullständigt av att se honom så,träffade veterinär o i samråd med honom lät jag min vovve somna in endast 2,5 år gammal. Det gör ont o jag önskar jag fick en andra chans med honom idag,han kunde ha blivit en riktig stjärna igentligen om inte annat min stjärna.

När jag var ledsen kom han o tröstade mig. När barnen var ledsna tröstade han dem. Han var grym på att söka kantarell o många gladde vi med en korg den enda säsongen vi fick. Det var Ove som fick mig att bli intresserad av lydnadsträning o framförallt sök vi tränade varje dag innan det tråkiga inträffade o han var så himla lättlärd.

Men idag har jag ju min älskade Tolla som är supergo o har tokigt mycket energi,trist att hon fått sin artros bara och vi nog inte kommer kunna tävla mer,men roligt har vi ändå.

O lilla Busan som är mer än vuxen fast man kan tro hon är unghund. En egensinnig impulsiv o orolig själ som är så himla go.

Tror de hade älskat Ove också om de fått ses....