Att jag skrivit om vårat inbrott nu är ett led i mitt jobb för att må bättre,ibland känns det som det blir bättre för att nästa sekund bli sämre. Allt kan förändras på ett ögonblick,men lite sätt att tänka för att komma på rätt kul igen börjar jag hitta men svårt att hålla kvar tankarna ibland.
Är ju inlärda sen barnsben att mitt egenvärde är noll och jag inte har något att säga till om, det sitter i ryggmärgen att tycka jag är sämst av alla alltid o nu helt plötsligt ska jag se att jag också har ett värde o rätt att tycka tänka o ställa krav osv.
Försöker hitta sätt att se att jag kan saker o då är hundträning bra. Busan börjar äntligen bli lite bättre i linförigheten tränar hållafast i jösses vad hon utvecklas :-) bakbenen tränar vi rörelse o i skogen rundar vi träd :-)
Tolla har muskulaturen riktigt bra och är i mycket god form tack vare sim och övrig träning:-).
Så nåt jag gör är rätt iallafall :-))

Som vuxna i familjen var det tufft länge,jag var väldigt rädd i mitt eget hus. Garageporten fick en ny tvärslå på insidan som kontrollerades varje kväll. Förrådsdörren (där de kom in)en kraftig planka under handtaget också obligatorisk kontroll innan sängdags.
När vi sov hade vi yxa och kniv bredvid sängarna ifall nån ändå kom in.
Mellanpojken fick såna hemska mardrömmar att vi fick turas om att sova med honom,hålla fast honom så han inte sprang in i väggen o skadade sig.
De andra barnen fick svårigheter att sova.
Försökte få hjälp av bup men det var ett års väntetid :-( jag själv vet nu i efterhand att jag led av poustraumatisk stress och fick mycket jobbigt att umgås med folk och vara ute o gå själv var helt otänkbart:-(.
Vad jag ångrar att jag inte krävde hjälp! Det som gett mig mest är att vi skaffade hund,en schäfer o då kom jag ut igen men bra och riktig trygg vet jag inte om jag någonsin blir.
Vaknar nästan varje natt fortfarande och är skräckslagen,tror att någon går i huset,hjärtklappning och svårt att somna om. Trodde det skulle bli bättre av att flytta,men nej samma sak i detta hus:-( visst har allt bleknat lite men idag när jag ser en notis i tidningen om samma sak känner jag en otrolig sorg för de som blivit utsatta:-((

Inte en ovanlig liten notis i tidningen men vilka spår det sätter:-(

Jo jag vaknade av golvknarr i vardagsrummet,ropade -Tobbe gå å lägg dig låt katten vara!
Det blev helt tyst,en tung tung tystnad! Linus och jan låg på var sin arm hos mig o sov,kom ingen stans! Roger låg i rummet intill för det blev lite trångt så kunde inte väcka honom. Försökte bara vara tyst tyst!
Hörde nån smög igen skräckslagen ligger jag o törs knappt andas,hör hur han söker igenom allt,vad gör man!
Försöker lissgöra mig från barnen men så ser jag plötsligt en stor skugga mot dörren,en stor människa måste det vara slutar nästan andas ligg stilla o tyst är det enda som går genom mitt huvud. Har jobbat med att ta mig loss från barnen,måste kunna försvara oss! Han tror nog att jag sover igen för han går tillbaka o river i vardagsrummet! Jag hyperventilerar,kan inte tänka klart! Tänk om Tobias inte lever längre,tänk om de gjort honom nåt,jag måste upp NU NU.
Vet inte vart kraft eller mod kommer ifrån men jag tar mig ur sängen men golvet knakar,han hör o rusar utåt ! Förbi mig i dörröppningen men som tur står jag inte ivägen o han är stor. Glömmer ALDRIG hans sätt att springa JAG SKRIKER VRÅLAR. Roger rusar upp katten flyr Tobias o jan vaknar o gråter! Tack gode Gud Tobias var det ingen fara med! Jag kastar mig på telefonen o ringer 112 för första gången i mitt liv med tårarna sprutande hysterisk rädd och berövad på säkerhet i mitt eget hem!
Roger vaknar upp i skogen bara kalsongerna på sig med en hammare i handen!!
De flydde med pengar värdesaker kameror men mest av allt... DE STAL MIN TRYGGHET

en riktig praktflrkylning vaknade jag med igår:-( Skallebang,riksont i halsen,hosta o lite feber...så får jag en sån jäkla ångest,jag måste ju fixa mat o städa o hundarna o bla bla bla, så jäkla svårt att bara tänka jag är sjuk o de andra får fixa :-(.
Jobbigast av allt är att se Busan,när jag jobbar följer hon med ungarna o gubben på prom utan problem men med matte i huset går det inget vidare. Tobias skulle ta med dem ut en sväng igår men Busan sprang till soffan o mig o lade sig. Jag fick gå med till dörren och sätta på halsbandet för hon ville inte Tobbe skulle göra det. Han fick släpa med henne nästan o när hon bajsat vände hon bestämt hemåt igen och så gör hon om jag är hemma :-( inte roligt!!
Busan behöver röra på sig,hon blir nervös o skällig när matte är sjuk,det är så tråkigt att se.
Men hoppas verkligen jag är på benen ordentligt på måndag igen då ska ju Tolla på återbesök på rehaben efter att jag tränat henne själv i 1.5 månad. Under den tiden har jag ju satt henne på grönläppadmussla också och har sett en enorm förbättring :-))
Så ska ju Busan tränas i FF rejält nu :-)) ska dock försöka mig på lite klossträning idag en stund o pilatesbollsträning måste vi göra,balans o styrka i ett :-))

Såå jäkla trött just nu,finns inte mycket ork,håller bog på att bli sjuk tyvärr:-(.
Hundarna har fått det lilla ett par dagar,promenader o lite klicker träning.
Har en pepparkaksburk i plåt som jag vill de ska förstå att de ska ställa bakbenen på,klurigt det där! De kan ju target med frambenen men få en 7,5 o en 5,5 åring att nu är det bakben,får se hur det artar sig...
Så började jag med plankan o fjärren,betydligt lättare men nog så svårt när man har två stressmonster :-))
Nästa vecka är jag ledig o då blir det operation fritt följ med Busan :-)) kvalitetsträning i små men många portioner är planen!!
Så måste vi lägga spår,var himla länge sen!
Skulle så gärna köra lite apportering i skogen med någon också,men vem i hundan skulle ha tid med det?? Får klura på det lite.

Kanske kan filma lite träning också! Så vill jag ha fint väder o öva på fartbilder :-))

Så är det ju städa,tvätta,baka o allt annat som måste göras hemma!! Friveckan borde vara dubbelt så lång......