Rådgjorde med kliniken i måndags,fick tid för blodprov o vetrinärkoll på tisdag. Om man ska fortsätta medicinera måste man ju se att inre organ mår bra o klarar det.
Det positiva med besöket var att alla prover är jättebra o Tolla är bra i hullet(inte överviktig alltså o det har hon aldrig varit)
Det negativa är att artrosen har accelererat och ger henne mer besvär.
Fick en stor burk rimadyl utskriven och under 14 dagar är det full dos för att sedan dra ner lite men den dosen kommer hon nog att behöva behålla livet ut!
JOBBIGT......

Men jag har nu min lilla sprattla Tollastolla tillbaka,älskar verkligen den godhjärtade lilla clownen.. Vi har haft våra dispyter ibland men alltid slutar det med pussar o skratt oavsett vad som hänt. Hon vill alltid göra saker men ibland blir det på hennes sätt o inte mitt o nu blir det nog mer o mer så men vissa saker får vi sluta med för hennes kropps skull. Däremot så har jag lovat henne minst ett spår i veckan livet ut o det är hon så väl värd min lilla skrutta!

Du som läst så här långt,har du erfarenhet av att långtidsmedicinera med rimadyl? I så fall skulle jag bli väldigt glad om du ville dela med dig? En stor fråga för mig är,hur länge kommer kroppen tycka medicinen är okey?

Tolla o favvobollen :-)

Ja o så lite tårar :-(
Tolla har jag inte varit riktigt nöjd med ett tag utan haft på känn att något inte stämmer,lite diffust men nu tyvärr är hon halt :-(
Marie söderström klämde o kände på henne i onsdags o kunde konstatera att tårna gör ont och benen känns sämre i ryggen har hon ett parti som tar överbelastning. Vad göra?? Jo som förut simma så ofta vi kan stretcha o massera lite försiktigt inte låta henne gå upp i vikt,inga nyheter altså förutom att försöka minimera asfalt(redan gjort) och grusväg o föredra skog(ej stig) o det gör vi till viss del innan åxå.
Det kommer komma i 'skov' sämre perioder och dagen efter besöket kom en sån,ville inte stödja på höger fram så nu öppnade vi burken rimadyl som vi haft i beredskap sedan diagnosen (okt 2014) men klarat oss utan. På måndag ringer jag för att rådgöra med min veterinär.

Spelar ingen roll hur väl jag vet att det kommer att hända o att jag borde vara tacksam att hon klarat sig så bra som hon gjort,jag känner mig helt krossad idag :-(