I torsdags var en vanlig dag,trodde jag ja.....MEN det visade sig vara en mycket händelserik dag med lite för mycket spänning för min del....

Dagen började som den ska med jobb på bangården från 5,30-14,00 sen snabbt snabbt hem efter Tolla som fick gå treadmil igen  Marie var på solsemester så denna gång var det Lotta som hjälpte oss och Tolla fick öka till 5x5x5 minuter och blev ganska trött.

När vi kom hem sken solen och Tolla fick vila medan jag och Busan gick en långpromenad i glanskogen   

Härligt och ett mycket fint ljus på vägen hem vid gärdet. vå stora stenar där vi brukar balansera och ha kul skulle bli bra att ta ett foto på henne och jag sa åt henne hoppa upp på den mindre men ändrade mig och sa åt henne att hoppa till den andra mitt i detta hopp hoppade även ett RÅDJUR   rätt upp bara några dm ifrån Busan och någon meter från mig   FAN vad jag blev rädd................

Busan som aldrig satt efter ett djur förut sprang som en tok när rådjuret satte av........INGEN VISSELPIPA och jag halvt hysterisk fick inte fram ett ljud     Sprang efter dem och bad till gud att de inte skulle ge sig ut på vägen   eller någon av dem bli skadad...........Tårarna brände innanför ögonlocken samtidigt som jag var så förbannad..

Men straxt kom en lite olycklig Busan tillbaka,slokörad!

Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera situationen men bestämde mig för att vi skulle gå tillbaka den korta biten till stenarna och sätta oss där i lugn o ro och se hur hon hanterade det för det sista jag vill ha är en hund som vill jaga  

Hon satte sig lite nervöst hos mig men vi satt en stund och gick sen hem och jag var glad att jag hade en hel hund med mig efter detta.

På fredagen efter jobbet kom Cattis hit med sina hundar och vi gick samma runda(på mitt önskemål) jag vill ju "mota olle i grind" och Busan klarade sig med beröm godkänt:-)

SÅ SKÖNT  

Men tänk så lätt det blir tokigt! Alla hundar har ju en viss jaktinstinkt mer eller mindre. Det som hände mig och Busan är nog ganska ovanligt tror jag men jag är glad att hon inte blev lika rädd som jag men inte kul att hon jagade efter MEN hade jag haft visselpipan med tror jag hon hade vänt(kan ju inte vara säker men hon har aldrig nonchalerat den förut)men jag hoppas innerligt att vi inte får sån närhet till dem mer utan det räcker när de hoppar över stigen 10talet meter från oss  för här i glanskogen träffar vi nästan alltid på dem!!!