Min älskade lilla Tolla 3 långa dagar har vi varit utan dig... Saknar dig då otroligt men jag vet det var det bästa för dig!
Är så tacksam att haft dig,vilken lycka den där dagen när vi åkte o hämtade dig,som jag väntat o längtat o du var så himla underbar!
Min första tollare min första hund jag tävlat med o vi har haft så roligt.
Lika väl som du kunde stråla som en stjärna ihop med mig på tävlingsplanen kunde du bli tävlingens clown när jag var trasig!
Busan hår här och undrar när du kommer tillbaka,är lite vilsen o konstig. Nu är det hon som kommer när jag gråter men ingen som kommer o buffar på mig på morgonen längre,som jag saknar det. På kvällarna låg du under soffan hos mig o varje gång jag försökte resa mig ljudlöst misslyckades o du for iväg så skrämd som du blev.
Du stod o tjatade om ben o godis sen vi flyttat sprang här fram o tillbaka,min lilla skrutta.

En snällare o mer älskvärd hund vet jag inte att jag träffat,hon tyckte om allt o alla!
Hennes krokiga framben har gjort livet lite värre för henne men aldrig stoppat henne! När hon var 3-4 år nånting började vi rehabsimma för att öka livslängden och det gjorde vi.. Vetrinärerna har ofta påpekat hur bra form hon är trots sitt ?handikapp? och jag har verkligen försökt göra det bästa för henne hela tiden. Simmet var dyrt men ett måste på vintern annars använde vi pilatesbollen och blåbärsriset för att stärka benen. Men alla sagor har ett slut,önskar det kunde vara lyckligt men Nää jag saknar henne så otroligt mycket just nu men det har varit en ära att få vara hennes matte....